Porträtt

Det som från början var roligast med kartongkameran var att ta porträtt, lite som att lämna vuxenlivet och börja leka med vänner och mer tillfälliga besökare:
- Ska jag försöka fånga dig i den här papplådan, vågar du det?

Och om jag är hemma när bilden tas, går jag alltid och framkallar negativet direkt, så att alla kan få ta del av fotograferandets egenartade mystik. Exponeringstiden är omkring fem sekunder, så den porträtterade måste slappna av och sitta still, och det är svårt att hålla intränade miner. Därför ger den primitiva kameran ofta en ganska bra bild av personen framför lådan.

Bilden till höger är ett självporträtt med kamera, ett utsnitt ur en större bild, klicka på den för att se hela bilden.